Nu har hundarna - tibben Åskar har fått en kompis alltså - fått en egen blogg enbart för dem. Besök den via länken nedan

  Välkommen till Åskar och Dannie

Nej, jag visste inte att det är Barfotadagen just idag när jag tog en barfotapromenad med Åskar i skogen, så det var en riktig lyckträff! Jag har sen länge tänkt att jag ska gå mer barfota ute i naturen, som jag gjorde när jag var barn. Eftersom Åskar och jag ofta går i skogen här på ön, så känns det naturligt för mig att ta av mig skorna på dessa promendader och sätta fötterna på jorden - att gå barfota på asfalt är liksom ingen höjdare, både för att det bli väldigt varmt när solen skiner men även för att det inte ger nåt rent jordningsmässigt. Det ska vara naturlig mark att gå på för att det ska vara nån vits. 

Så hädanefter blir det barfotapromenader i skogen även för mig - Åskar har ju aldrig skor på sig!   

Idag tänkte jag att jag skulle berätta lite om Stornäset Naturreservat på Alnö. Enligt Länsstyrelsen:

Jag lovade ju att berätta om alla fina naturområden som finns i Sundsvallsområdet så det är dags att börja med det. Idag blir det Sidsjöns friluftsområde strax utanför stadskärnan - ett jättehärligt område vinter som sommar, vår och höst. Härliga strövområden, skidbackar och -spår, fiske och ja, man kan utnyttja området som man vill. För min del har det hittills varit långpromenad med dottern och min hund, jag är ingen skidåkare och ingen fiskare... 

I förrgår, lördag, var vi dit och gick runt sjön. Det var lite snö/is på skuggställena av vägen som går runt sjön, men det gick bra ändå. Det är en hel del hundägare som går där och i lördags stannade vi och pratade med en tjej som dotter känner och som hade en hund med sig. Oftast får inte Åskar hälsa på hundar vi träffar - vi träffar många hundar även här på ön där vi bor och det funkar ju inte att han ska hälsa på alla - men den här hunden fick han hälsa på. Han blev så glad! Det är ju bra att han även får lära sig att hälsa och sen bara sätta sig och vänta till vi människor har pratat klart... 

Han är faktiskt en toppenhund, måste jag säja. Bra psyke - det är varken för lite eller för mycket, så att säja. Han blir ivrig när har får hälsa på nån annan hund, men det blir aldrig för mycket där heller utan han lugnar ner sig ganska fort. Han har fått hälsa på några få hanar och det har gått hur bra som helst också. Den vi mötte i Sidsjön var en hane... 

Men det skulle ju handla om Sidsjöns friluftsområde nu och det enklaste sättet att beskriva området är i bilder, så här kommer några foton från tidigare besök och en video från i lördags:

Ja, det är ett tag sen nu - det blev inte som jag hade tänkt förra gången... så nu gör jag ett nytt försök. 

Tiden går fort när man har roligt, brukar man ju säja och tiden har verkligen gått fort. För två år sen ungefär bestämde jag mig för att flytta från Skåne och leta mig tillbaka hem till Västernorrland. Det tog lite drygt ett år innan jag kunde verkställa det hela, men nu är det gjort och det känns jättebra. Jag är tillbaka på Alnö och denna gång i sällskap med min lilla jycke. Så min tanke är att berätta om hur vi har det här, om vad vi gör och om våra favoritbesöksmål här i Västernorrland. 

Här är några bilder så länge: 
Stornäset - Spikarna - Sidsjön - Rotsidan, Nordingrå - Norra Berget

Vi bor rätt nära havet dvs Hanöbukten och åker dit ut lite då och då under säsongen när hundar får vistas på stranden. Under tiden 15 maj till 15 september är det inte tillåtet att vistas med hund därute, så då får vi hitta på annat att roa oss med... 
Det är i vilket fall vårt favoritutflyktsmål, det är härligt med havet och alla växlingar beroende på väder och årstid. Det är härligt när havet ligger stilla och skvalpar och lika härligt när det blåser och vågorna går höga. Åskar älskar när det ligger en massa tång och vass uppspolat på stranden - då har han mycket spännande upptäkter att göra! Ibland finns även annat spännande att rota runt i, som en gång när vi hittade en fågel som var begravd i sanden och bara vingarna stack upp... 

Det är härligt att gå därute, det finns även skog i anslutning till stranden och även den är spännande, tycker Åskar. Under icke badsäsong är det inte så väldigt mycket folk därute heller, så det är ofta väldigt lugnt och rogivade med en promenad längs stranden. Själv brukar jag plocka stenar som finns i alla möjliga varianter därute... och att bara gå där och ströva medan Åskar nosar och gräver och ställer sig i vattenbrynet så att vågorna får spola upp på honom, är så otroligt härligt. Jag har besökt området under rätt många år nu, även innan jag flyttade till Skåne, så jag har massor av bilder från alla årstider och i alla möjliga väder (utom full storm, dock) och funderar på att göra en fotobok över området. Tror att det vore roligt att ha en massa foton samlade - det finns ju fina fotoböcker som man kan göra via nätet. Sen får det väl bli en fotobok om Åskar och havet också! 

Tills dess får det bli några foton här! 

Vi återkommer!   

Tiden går fort när man har roligt, brukar man ju säja och tiden sen jag hämtade Åskar har verkligen gått fort. Nu är han 17 månader och vi har roligt varje dag. Från början sov han ju mycket, som valpar brukar göra och det är väldigt lugnande att se en hund (eller djur överlag) sova - som när små barn sover: de avger ett lugn. Så idag blir det några sovbilder: 

Men det är även roligt när det är bus på gång: 

Och tiden den går... Vi återkommer!   

Jag bor nära tre av mina barnbarn och ett av dem, Molly, är särskilt förtjust i Åskar och det är dessutom ömsesidigt. När hon är hos mig och vi ska ut med Åskar, så vill hon alltid gå med honom - eller rättare sagt springa med honom och då blir han så glad! 

Redan från början fick de bra kontakt med varann och Molly har väldigt bra pli på honom fast hon inte är så gammal, i år blir hon 6 år. När hon säjer 'sitt' så sätter han sig, när hon säjer 'stanna' så stannar han... hon är en naturbegåvning när det gäller hunddressyr! 

De övriga två barnbarnen tycker också om Åskar, men grabben som är äldst är inte direkt intresserad på det sätt som Molly är och tjejen som är yngst är för liten än för att kunna gå med honom på promenad... Men det är väldigt bra att Åskar lär sig att umgås med barn, tycker jag. Och att barnen är snälla med honom. Det märks att han gillar barn när vi träffar andra barn också, ute på våra promenader. 

Hundar och barn är en fin kombination, eller hur? 

Vi återkommer!