Flanören...

23 mars 2010 11:49

Håller i stort sett med dig.
Det är för lätt, att "glida", efter avslutat uppdrag.
Riksdagen har ett bättre system, där man trappar av på lika många år som man suttit mandatperioder(max 3).
Som jag ser det finns det två faktorer, som påverkar frågan.
1.Den genomsnittliga politikern, har en betydligt högre lön än befolkningen i övrigt, när man går in i politiken.
Varför blir inte låg-och medelavlönade, i högre grad, politiker?
Svaret kanske kan förstås nedan.

2. Den som sysslar med politik, heltid och fritid, får en betydligt sämre löneutveckling på sitt ordinarie arbete, än den som helt kan satsa på "karriären".

Jag var fackordförande i 25 år, fritidspolitiker under samma tid, heltidspolitiker i 4 år.
När jag summerar, efter ett fackligt och politiskt liv, har jag tappat minst 10.000 i månaden, i dagens penningvärde, därför att jag inte jobbade heltid med ordinarie arbe. Kunde inte stå till företagets förfogande, när de krävde.
Det drar i väg mot 4 miljoner sedan början av 70-talet fram till pensioneringen förra året.

Samtidigt, för egen del, skulle jag inte bytt ut de erfarenheter och upplevelser som fackligt och politiskt arbete givit mig, inte ens mot 4 miljoner.

Jag har velat lyfta fram detta, därför att media sällan eller aldrig visar den bilden.

Tant Grön

23 mars 2010 12:36

Ja, jag kan förstå dilemmat i sig Flanören, men det är likadant när man är arbetslös under längre tid: man tappar i lön! Plus att man har urusel ersättning i väntan på jobb. Plus att man får sämre pension... för att göra en jämförelse.

Jag vill inte ens räkna på hur mycket jag har förlorat på att vara arbetslös - jag vill inte veta det. Ett annat dilemma är dessutom att det inte är självvalt för mig att inte få jobb, vilket jag antar att ditt fack- och politikerjobb varit för dig. Allt annat i samhället som handlar om skattemedel är det indragningar på (sjukvård, arbetslöshet, omsorg osv osv), varför ska då politiker ha egna regler? Sorry, men jag förstår det inte...

Flanören...

24 mars 2010 15:33

Självvalt. Ja att inte vara fackligt eller politiskt aktiv, är ju självvalt även.
Tyvärr är det allt för många som väljer bort det och det kommer att skapa stora problem mellan folk och politiker/fackligt aktiva.
Det blir väl till att sitta och nätrösta om gatstumpar, badplatser och dagis.
Alla kommer att vara mot det dom inte själv tjänar på för stunden.

Tant Grön

24 mars 2010 16:09

Jo, jag håller med dig Flanören, men det känns ändå helt fel att fd politiker har såna enorma förmåner jämfört med vanligt folk som blir av med jobbet. Den som väljer att bli politiker gör det ju ändå frivilligt och vet vad han/hon ger sig in i och kan dessutom välja att kliva tillbaka till sitt jobb om man vill det. Jag klagar inte på folk som blir politiker - jag klagar på reglerna. Självklart är det bra att det finns dom som vill jobba både fackligt och politiskt, men det är ändå inte rimligt att dom ska ha bättre förmåner än folk som jobbar med annat här i livet. Alla kan ju inte jobba inom facket eller politiken och vissa är mer lämpade/intresserade än andra.

Flanören...

27 mars 2010 09:47

Som du kanske läst hos mig, så sitter jag i arvodesberedningen i VG-regionen.
Där är det så, att vi har mest bekymmer med att folk inte får det dom ska, att krångliga regler gör att de får vänta på ersättning.
De som behöver pengarna för sitt uppehälle står inte ut i motsats till det som media brukar uppmärksamma.
Min erfarenhet från ett politiskt liv, är att det är de med lägre inkomster, som har mest behov av vettiga arvoden.
De andra ser till att de klarar sig i alla fall.
Var med i Borås Kommun för många år sedan om att driva fram en tredubbling av arvodena, med mina kompisar på eftermiddagsskift som utgångspunkt.
De förlorade pengar på 7-16-systemet.
Radio 7:s reporter satte i halsen och sände inte inslaget, när han fick klart för sig om att det var LO-medlemmar det handlade om.
Deras värld är liten.

pinkozzy

30 mars 2010 11:16

Det är ju våra "folkvalda" som skriver lagarna. Klart de skor sig själva.