Så tuffar ännu en dag mot helg… eller mot döden som en jobbarkompis sa: ännu en dag närmare döden!! :o) Lite sjukt, men vi jobbade på kyrkogård tillsammans en gång i tiden och då är man väl medveten om sin dödlighet. Men förhoppningsvis hinner man bli en vuxen människa innan det är dags, om man nu tillåts bli vuxen av sina föräldrar – inte att ge sig fan på!

Dagens ämne: att tillåtas bli vuxen!

Jag har under en tid försökt att ”coacha” en god vän, som inte har riktig pejl på sina känslor och sin självkänsla. Vi har funderat hit å dit under några månader och den här goda vännen vill verkligen få fason på det här. Men för att kunna göra nåt måste man komma till pudelns kärna dvs hitta orsaken till varför det är som det är.

Idag kom vi fram till att min vän aldrig har tillåtits bli vuxen och flytta hemifrån på riktigt dsv mentalt. Kroppsligen är det länge sen, men inte mentalt. Föräldrarna vill fortfarande ha koll trots att den här personen är fullvuxen när det gäller ålder – ha koll på vad som görs, vilken partner som väljs osv osv… koll på livet, helt enkelt. Det är inte riktigt sunt! För mig som är uppvuxen med föräldrar, som tidigt angav värdet av att bli en självständig person, utan att för den del tappa kontakten med föräldrarna, är det här väldigt svårt att förstå. Varför gör man så som förälder? Förmodligen inte av nån form av illvilja eller ens medvetenhet – alla föräldrar gör nog sitt bästa utifrån sin förmåga. Vi har även olika uppfattningar om vad som är rätt och fel när det gäller uppfostran och beteende över huvud taget mot våra barn, även när dom är vuxna. Själv har jag fortsatt i mina föräldrars spår: mina barn har tidigt börjat få ta ansvar över sig själva, men med ett vakande öga från mig. Allt eftersom dom har blivit äldre har jag släppt taget mer och mer. Idag är dom vuxna och jag anser själv att vi har mycket god kontakt, nåt jag önskar att alla vuxna skulle ha med sina föräldrar.

Så är dock inte fallet, det har jag klart blivit varse idag från min goda vän. Jag har också insett hur det här beteendet från föräldrarna kan ställa till det, långt upp i åren hos deras barn. Halva livet har gått innan man kommer till insikt om hur galet det är – men det är självklart aldrig för sent att göra nåt åt det! Det är ju heller ingen obotlig sjukdom…

Tyvärr finns det säkert många som släpar med sig sånt här hela livet och aldrig gör nåt åt det, kanske inte ens inser problemet eller vill inse. Att konfrontera sina föräldrar som vuxen, kan vara en tuff utmaning. Hur gör man för att allt ska bli rätt? Det är inte så stor mening att anklaga sina föräldrar, gjort är ju gjort och kan inte ändras. Däremot kan man kräva att föräldrarna respekterar en som vuxen och naturligtvis vice versa. Min goda vän berättar om sitt rebelliska beteende mot föräldrarna på senare tid och det är självklart inte riktigt rätt, att bete sig som en tonåring när man är fullvuxen… Lika illa som det är av föräldrarna, att behandla sin fullvuxna son/dotter som ett barn och lägga sig i sånt, som dom inte har med att göra. Ska det vara så svårt? För mig är det glasklart och enkel logik, men jag får väl tacka mina kloka föräldrar för det… Dom hade sina brister också, som alla föräldrar, men dom hindrade mig aldrig från att bli vuxen.

Jag coachar vidare…

Hittade den här listan på min dotters blogg! Kul, tyckte jag så jag gör en egen!!

För 15 år sedan (1993):

• Var jag 38 år, hade tre barn mellan 13 och 6 år, hade jag slutat jobba som frissa, omskolade mig, var gift.
• Hade fullt upp med familj och hundar, att plugga och hinna med några fritidsintressen
• Hade jag en 13-årig dotter som var ettrig för det mesta, men jag tog det med ro eftersom det är full normalt. Men många tuffa tag var det!!
  
  

För 10 år sedan (1998):

• Var jag 43 och rätt nyskild
• Hade jag fullt upp med mina barn och jobb och några fritidsintressen.
• Jobbade jag i mitt ”nya” yrke.

För 5 år sedan (2003):

• Bodde jag i ny lägenhet med min yngste son.
• Hade jag blivit arbetslös för första gången i mitt liv.
• Dottern hade flyttat till sin nuvarande sambo.
  
  

För 3 år sedan (2005):

• Var jag fortfarande arbetslös men jobbade under sommaren.
• Fyllde jag femtio och var dubbelt så gammal som min dotter!
• Bodde min äldre son i egen lägenhet och hade jobb.
  
  

För 1 år sedan (2007):

• Fortfarande arbetslös.
• Var jag över femtio!
• Sökte jobb, sökte jobb, sökte jobb och tappade nästan modet.
  
  

För 3 månader sedan (januari):

• Sökte jag fortfarande jobb!.
• Yngste sonen jobbade och planerade att flytta.
  
  

Igår (21 april 2008):

• Var jag till AF och fick semester i 19 dagar eftersom jag ändå ska börja jobba i maj.
• Var ut med inlånad jycke på promenad.
• Åt Bacontärningar och Keso till middag – lågkolhydratkost!!
  
  

Idag (22 april 2008):

• Vaknade jag strax efter sju.
• Var ut och rastade jycken.
• Coachade en god vän med problem halva dan – det gick bra och var givande.
  
  

I morgon (23 april 2008):

• Har jag semester.
• Ska jag ta å städa och fippla med min hemsida!
• Ska jag gå ut med jycken i skogen igen!
  
  

Om 1 år (april 2009):

• Får jag väl hoppas på att ha blivit mormor eller åtminstone på väg att bli.
• Är jag förmodligen arbetslös men hoppas på jobb under sommarn.
• Bor jag säkert kvar i min lägenhet.
  
  

Hur ser din lista ut?

Så har då första dan på den här veckan snart passerat... fint väder har vi haft idag - så skönt! Fingervantar behöver man kanske inte en dag som den här, men jag vill ändå lägga in en bild på några som jag stickat. Bara som omväxling från allt filosoferande!!

En vacker bild åtminstone...  

Så är det ännu en solig dag, våren börjar märkas överallt. Igår såg jag Tussilago för första gången - i förrgår såg jag Tofsvipor, Tranor och Svanar. Naturen rustar för att föröka sig! För växter och djur är det rätt ”enkelt” detta med att fortplanta sig och ta hand om sina avkommor: det mesta sker på ett givet sätt. Annat är det för oss människor: vi kan välja hur vi tar hand om våra barn, hur vi fostrar dom och hur vi behandlar dom.

Dagens ämne: föräldraskapets irrgångar!

Ja, irrgångar kan man ju verkligen prata om… En ständig balansgång mellan att bry sig och sätta gränser, vårda och släppa taget, älska men inte förtära. Ingen förälder är perfekt, det finns inga perfekta människor över huvud taget, men man kan ändå vara en klok och medveten förälder, som sätter sig in i hur barn fungerar och vilka behov dom har. Det tycker jag är allas f-b skyldighet, när man väljer att skaffa barn! Barn ber inte om att bli till, dom tvingas till det av oss vuxna som väljer att bli föräldrar.

För att bena upp balansgången lite, tar jag var sak för sig…

Att bry sig! För mig innebär det, att jag bryr mig om mitt barn som INDIVID, att jag tar hänsyn till dess personlighet, kynne och begåvningar. Jag behandlar inte mina barn, om jag har flera, som nån homogen grupp, inte heller som icke-personer medan dom är små. När dom väl är ute i detta liv, så är dom individer i mina ögon och ska bemötas som individer, med respekt.

Att sätta gränser! Hur vill jag att mitt barn ska bli, om jag får önska? Utifrån hur man som förälder sätter gränser formas ens barn… inte helt och hållet naturligtvis: påverkan sker även från andra håll. Däremot kan man göra väldigt mycket under barnens första år i livet, det är jag övertygad om. Det är då man sätter grunden. Rycker man på axlarna åt sin fyraåring som nallar vitkål från grannens trädgårdsland, eller lär man då sitt barn att man inte får ta nåt som nån annan rår om? Det är lätt att rycka på axlarna, eller hur? En liten fyraåring… kan väl inte vara så farligt... För mig är det självklart att den lilla fyraåringen får gå till grannen och berätta vad som hänt, dessutom att be om ursäkt och lova att inte göra det igen.

Att vårda! Där tänker jag på att man vårdar sitt barn utifrån det behov barnet har, inte utifrån sina egna behov. Med vårdar menar jag att ta hand om på olika vis, inte enbart när barnen har gjort illa sig eller är sjuka.

Att släppa taget! När barnen är så stora att dom kan börja klara sig mer och mer på egen hand, då gäller det att släppa taget så sakteliga. Det börjar tidigt, redan före ett års ålder, när barnet börjar med att knipa igen munnen när man försöker mata det med sked. Att då låta barnet själv få stoppa händerna i tallriken, stoppa mat i munnen i sin egen takt, känna på maten med händerna… är ett steg mot självständighet för barnet. Väldigt kladdig, men väldigt bra!

När barnen blir äldre blir det allt fler tillfällen att släppa taget, utan att för den del sluta att bry sig och vårda. Även när barnen har blivit vuxna bryr man sig som förälder, men det gäller att veta skillnaden mellan att bry sig och att lägga sig i.

Att älska! Det är nog ett av det viktigaste: att älska sitt barn förutsättningslöst! Det borde rimligtvis vara självklart, eftersom ens barn är en produkt av en själv, men kanske det inte funkar om man inte älskar sig själv som person när man blir förälder. Att älska sitt barn förutsättningslöst betyder för mig att i alla lägen och alla situationer älska sina barn, oavsett vad dom gör eller hur dom beter sig. Om dom gör nåt som man inte gillar eller vill att om ska göra, kan ändå inte det förändra denna förutsättningslösa kärlek till barnet som person. Man kanske blir rosenrasande på ett beteende, men viktigt är att skilja på just det specifika beteendet och barnet som person. Många vet inte skillnaden tyvärr.

Att inte förtära! Lika viktigt som att älska sina barn förutsättningslöst är det att inte förtära dom. Att inte göra sig så oumbärlig som förälder, att barnet inte har en chans att klippa navelsträngen ordentligt. Det är svårt att bli vuxen då…

Så har vi då ännu en ny helg... "spärkar'n" gäller fortfarande! Idag lägger jag endast in ett par bilder av Hoyor som finns i mitt hem - jag har börjat samla på Hoyor så sakteliga... nån ny då och då!

Bilderna är av en H. wayetii som härom året blommade med två olika färger på blommorna (förmodligen nån ursprungsgen som slog igenom) och en H. incurvula.

Må ni alla ha en skön lördag!

Så har då veckan gått igen… Jag har varit lite slö att skriva – har haft svårt att bestämma ämne: det är en hel del jag skulle vilja ventilera. Kikade på riksdagens debatt härom dan, ang vårbudgeten och det finns ju en hel del att fundilera över enbart när det gäller den biten! Samtidigt känns det angeläget detta med barn som blir dödade av vuxna människor… men jag får väl ta och bestämma mig, det finns även annat som snurrar i lilla hövvet här! Jag tar och håller mig till Illustrerad Vetenskap även idag faktiskt och tar övriga funderingar en annan gång…

Dagens ämne: kroppen låter slumpen avgöra!

Avgöra vad? Jo, om den ska bli sjuk eller inte… Jag har själv ofta funderat över varför en del människor blir sjuka och andra inte. En bekant t ex röker ganska friskt, men hennes syster som var renlevnadsmänniska dog för några år sen – i CANCER! Själv är min bekant frisk och kry… Det finns många exempel på sånt här.

Artikeln i IllVet nr 3/08 förklarar då en del… Ordning är bra, men i en del fall är kaos bättre! En del grundläggande livsfunktioner överlåter kroppen åt slumpen, enligt artikeln, t ex när den ska bilda ämnen som skyddar oss mot sjukdomar.

Det är alltså inte enbart gener och miljö som styr våra egenskaper. Citat: ”Utan tillfälligheternas närmast gudomliga ingripande hade vi aldrig uppstått som art”. Men även om det hade lyckats hade vi varit helt hjälplösa mot sjukdomar. Det är under senare år som forskarna på allvar har upptäckt vilken betydelse slumpen har för kroppen och man försöker nu efterlikna den här mekanismen för att t ex utveckla nya och effektiva enzymer.

Intressant, eller hur? En del människor säjer ju alltid att dom lever som dom vill, äter det dom vill, röker, dricker osv om dom vill det och sen får det gå som det går. Det kanske är rätt inställning ändå? Om nu slumpen avgör vem som blir sjuk och inte… Man kanske mår bäst av att leva som man vill, även om det rent hälsomässigt verkar helt åt skogen. Hm…

Utan ett fungerande immunförsvar skulle människan och alla andra djur vara dödsdömda, enligt artikeln. Men om inte slumpen skulle gripa in skulle vi aldrig kunna vinna kampen mot dom sjukdomsalstrande mikroorganismerna. Citat: ”Immunförsvaret är uppbyggt runt antikroppar, som finns i ett otal olika versioner och var för sig kan känna igen en speciell egenskap hos en bakterie eller ett virus”. Dessa antikroppar är mycket specifika och reagerar exempelvis bara på ett visst protein på ytan av en speciell bakterie och om då antikroppen är närvarande, proteinet sitter på bakteriens yta… ja, då är vi väl skyddade. Har däremot bakterien, pga en mutation, förlorat proteinet kan antikroppen inte längre känna igen bakterien och då får den fritt spelrum. Kroppen kan, genom ett snillrikt system, bilda omkring tio miljoner olika antikroppar!

Slumpen gör oss även olika genom en speciell form av celldelning, meiosen, som ser till att inga könsceller kan bli lika – helt slumpartat på över åtta miljoner olika sätt! Artikeln är väldigt intressant i sin helhet men jag kan inte återge allt...

Även i växtriket kan man se sånt här när växter helt slumpartat muterar och skapar nya varianter (t ex Ornäsbjörk, Sockertoppsgran mm). Såna varianter kan man föröka enbart via sticklingar, aldrig frön – dom är sterila. Om detta står dock inget i artikeln, det är min egen notering.

Så… det är frågan om hur man ska leva sitt liv: som man vill eller så att man tror sig slippa bli sjuk… Ja det är ju upp till var och en såklart, viktigast är väl att man mår bra så länge man kan. Om man sen lever några år längre eller inte kanske inte har så stor betydelse?

Så har ännu en helg passerat… ljuset återvänder så sakteliga, även om det snöar som i december! Men snön försvinner, det gör inte ljuset. Ljus är nog det många längtar efter just nu, men faktum är att jorden är förorenat av ljus! Jojjomän, det har jag läst i senaste numret av Illustrerad Vetenskap…

Dagens ämne: ljusförorening!

Fast det låter ju inte klokt egentligen – hur kan jorden vara förorenad av ljus? Jo, kära läsare av denna blogg: vi använder så mycket belysning utomhus, av alla de slag över hela världen, att mörkret inte har en chans! Bra? Nä, faktiskt inte…

”Djuren hittar inte rätt väg. Stjärnorna är osynliga för astronomerna och vi andra riskerar både psykiska och fysiska besvär”. Så säjer introduktionen till artikeln.

När våra förfäder under forntiden, bokstavligen mörk, tittade upp mot himlen en klar natt, kunde dom se ca 14 000 stjärnor. I nutidens ljusförorenade städer har man tur om man kan se 100 och på vissa ställen har världens ljushav fullständigt dränkt stjärnljuset, enligt artikeln. Det säjer en hel del! Fast man kan ju tycka att det inte ska spela nån roll: man måste väl inte se stjärnorna? Nä, det måste man inte, men detta icke-mörker ställer faktiskt till stora problem även när det gäller den biologiska mångfalden. På sikt kan det här skapa kaos i näringskedjan.

Särskilt för insekter är ljusförorening allvarligt, enligt artikeln. En tysk entomolog, Erhard Eisenbeis, har påvisat att utomhusbelysning suger till sig svärmar av insekter som en dammsugare – med en räckvidd på över tre km. Lokala populationer kan faktiskt försvinna pga detta.

Sköldpaddsungar påverkas även av det här konstgjorda ljuset som vi sprider omkring oss: dom söker sig åt fel håll när dom kläckts, enligt erfarenheter från Florida i USA. Istället för att söka sig mot stränderna går dom ofta åt motsatt håll, därför att dom lockas av ljushavet längre upp mot land. Där blir dom överkörda eller äts upp av andra djur, enligt artikeln. Anledningen är att sköldpaddsungarna instinktivt söker sig mot det ljusaste stället vid horisonten! Det har hittills, i miljoner år, varit det öppna havet under stjärnhimlen… Även andra djur påverkas av att nätterna inte blir så mörka som dom ska bli, tillräckligt länge för att djuren ska hinna söka den föda dom behöver. Eller fåglar som dör efter att ha flugit in i upplysta torn, skyskrapor och skorstenar – biologer i USA har beräknat att fyra-fem miljoner fåglar årligen går denna död till mötes!

Även människans hälsa påverkas av detta ljusflöde: 100 000 amerikanska sjuksköterskor deltog i en omfattande undersökning, Nurses’ Health Study. Undersökningen visade, att det finns en ökad risk för bröstcancer hos kvinnor, som pga nattarbete uppehåller sig i konstgjort ljus under dygnets mörka timmar. Den minskade produktionen av hormonet melatonin kan vara orsaken och den produktionen är störst i mörker – den minskar när ögat påverkas av ljus.

Så visst har det större betydelse än att vi inte kan se stjärnorna!

Vissa länder har faktiskt lagstiftat om hur belysning ska monteras och hanteras för att begränsa ljusflödet. Det finns även organisationer som tar upp kampen mot det konstgjorda ljushavet, bl a IDA: International Dark-Sky Association som instiftades 1988 av en grupp astronomer. Enligt IDA är 30% av det konstgjorda utomhusljuset helt överflödigt!

Som tur är handlar det här om konstgjort ljus – inte det underbara ljus som nu ökar för varje dag, helt naturligt!!

Så har då veckan redan hamnat på mitten… och Aprilvädret härjar vilt! Men vad gör det? Under snön ligger gräset och väntar på att få börja växa! Väntar på att växa gör även kroppen – hur många är det inte som för en ständig kamp mot kilona… som provar allt för att gå ner i vikt. Det är alla möjliga varianter: Atkins, GI-metoden, Viktväktarna… samt kurer av alla de slag. Vilken djungel! Jag har fastnat för lågkolhydratvarianten… mer proteiner och mer fett!

Dagens ämne: fettfällan!

Ja, just det… fast inte fällan med för mycket fett, utan med för LITE fett. Vi är alla lurade!

Förr i tiden åt man smör, opastöriserad mjölk, grädde, fläsk från välgödda grisar, fet sill osv… Det fanns inga lightprodukter över huvud taget. Socker var socker, endast diabetiker använde sig att sötningsmedel. Under lång tid har vi nu proppat i oss lightprodukter av alla de slag, men medelvikten ökar, fetman sprider sig som en löpeld (speciellt i USA, ligthprodukternas högborg). Varför då?

Det finns mycket intressant att läsa i detta ämne. Många förespråkar idag att vi ska äta mer fett i MATEN – alltså inte en massa chips och annat fett godis, men mer smör och fet mat, samtidigt som vi drar ner på kolhydratintaget. Det finns självklart kritik mot det här, men även tydliga bevis på att den kosten verkligen fungerar – både när det gäller vikten och hälsan.

Även produkter med sötningsmedel istället för socker anses numera ohälsosamma och det är väl egentligen ganska logiskt. Sötningsmedel är konstgjort, vissa till och med giftiga. Dessutom lurar dom hjärnan på nåt konstigt vis vilket kan innebära att vi går UPP i vikt av att stoppa i oss sånt. Därutöver kan det nog bli så, att många äter MER av såna produkter, just för att det är LIGHT-produkter, mot för om dom var sötade med socker.

Annika Dahlqvist, läkare i Njurunda, har länge förespråkat det här med lågkolhydratkost och har många bevis för att det funkar. Hon har en bra blogg: se länklistan!

Gunnar Lindgren är också en förespråkare för att vi ska äta RÄTT fett och mindre kolhydrater. Jag har prenumererat på hans e-brev i flera år och har mer och mer insett att det är helt rätt det han pratar om. Hans hemsidesadress finns i länklistan. (Han tar upp även andra ämnen som kan vara viktiga att tänka på: framför allt vår miljö!)

Dessutom har jag själv ändrat en del i min egen kost – jag äter betydligt mer fett idag än för några år sen, men går inte upp i vikt för den skull. Mitt brödsug har försvunnit: tidigare var jag ofta sugen på bröd dvs kolhydrater. Godis äter jag ytterst sällan idag eftersom jag inte har nåt sug efter det.

Men mitt viktigaste argument för att byta ut margarin mot smör, konstiga gräddsorter mot vanlig grädde osv är för att slippa alla tillsatser. Jag vill ha så ren mat som möjligt: ren fisk, rent kött… så lite konserveringsmedel, emulgeringsmedel, färgämnen, tillsatta vitaminer, härdade fetter mm som möjligt. På köpet har jag upptäckt att jag mår bättre av att äta mer fett, dessutom äter jag mindre eftersom fetare mat mättar bättre.